I fredags tog jag tåget till min fina bästavän och det var som att vi aldrig skildes åt där på tågstationen i höstas. Det var riktigt roligt att ses igen det kan jag säga. Det var en hel del kramar, mys framför Snövit och utgång senare på kvällen. Nu när jag tänker på allting känner jag mig så oerhört glad. Jag och Lydia har varit vänner i snart tio år och ca sju av dessa år har vi inte bott nära varandra. Det är helt otroligt hur vi har hållit ihop så länge. Trots avståndet mellan oss och trots att vi har växt upp och förändrats som indiviver, är vi fortfarande de samma spralliga och barnsliga vännerna vi var när vi blev vänner för första gången i fjärde klass.