Jag vet inte ens hur jag överlevde den tuffa helgen på båda jobben, men jag gjorde det! I lördags jobbade jag även min sista dag på restaurangen - vilket var en stor lättnad. Jag hade kvar majmånaden efter min uppsägning så med den helgen sa jag hejdå till alla söta kollegor och kände hur en stor tyngd lyftes från mina axlar. Jag älskade att jobba på restaurangen, oavsett hur hemskt och stressigt det kunde bli ibland. Jag kommer till exempel aldrig glömma hur jag, personen som är svår att knäcka, bröt totalt ihop under ett kvällspass då en gäst skällde ut mig för att han hade fått 10cl mindre Cola. Jag har träffat på en mängd olika människor under det året jag jobbade där och jag har fått höra och stå ut med sådant ingen skulle vilja göra, men aldrig någonsin har jag låtit dessa människor trampa på mig. Denna gäst dock, denna gäst var en av de vidrigaste människorna jag har träffat och han fick känna mig så liten. Eller alla dessa stressiga kvällar då jag bara väntade tills kvällen skulle ta slut så jag kunde gå hem och gråta på grund av all press och ångest jag hade känt. Trots det kan jag inte förneka att jag älskade atmosfären på restaurangen. Adrenalinkicket när det väl började bli mycket på samma gång och känslan av att servera människor och göra dem glada. Men jag kände att det var dags för mig att gå vidare och spendera sommaren på caféet istället. 

 

Efter den helgen tog jag tiden till att göra i ordning alla saker jag inte hade tid med samt träffa Adelina och åka en liten runda till Valbo med henne. Vi hann ta igen det vi missat och jag bestämde mig äntligen för att köpa denna fina pärla. En kompakt systemkamera fick det bli och ni ska veta hur kär jag är i den! Nu ska jag försöka få lite sömn för imorgon väntar spännande saker.